Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Jämlikt inte liktydigt med likadant
Aktuellt: ”Vi måste våga sticka ut och ta mer plats”

Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)

LEDARE.Jämlikt inte liktydigt med likadant

Jämlik vård handlar inte om att alla får samma pryl – utan att så många som möjligt får den produkt som är bäst anpassad för den enskilde personen.

LEDARE. Just som man trodde att samhällsdebatten nått så långt att ”jämlikt” inte var liktydigt med ”likadant”, slår Statens medicinsk-etiska (Smer) råd till. I en ny rapport hävdar rådet att det uppstår etiska problem när en patient kan betala extra för att exempelvis få en hörapparat annan än den som landstingets centrallager erbjuder.
Tyvärr låter Smer låna sig till argument som vore de skjutna ur närmaste SSU-kanon. Grunden för svensk hälso- och sjukvård är att alla patienter ska få vård efter behov. Den som inte behöver isolering på sjukhus kan få dela rum med andra patienter. Den som behöver en ny ögonlins får en som vården bedömt är tillräckligt bra för att möta patientens behov. Den som behöver en hörapparat får en apparat som gör jobbet tillräckligt bra.
Om man har tilltro till att den bedömningen fungerar – och ingenting i Smers argumentation tyder på att de misstror vården på den punkten – kan privat medfinansiering av vården aldrig vara ett problem.
Bedömningen av vårdbehov tar nämligen inte hänsyn till allt. Som om jag inte gillar att dela rum med andra. Eller om jag vill kunna se lite bättre än vad som bedöms vara nödvändigt. Eller om jag vill ha en hörapparat med funktioner eller en design som vården inte tycker är helt nödvändig att betala för.

Vård på lika villkor
Smer menar att det uppstår ett problem sett ur begreppet ”vård på lika villkor” när medfinansiering erbjuds i vissa landsting, men inte i andra. Dock är ju problemet det omvända – att man i vissa landsting förvägras rätten att med egna pengar få en vård som passar en själv lite bättre än den av landstinget givna.
För väldigt många svenskar blir det en ekonomisk orimlighet om man ska betala hela kostnaden för att få ett bättre eller individanpassat hjälpmedel. Samtidigt har vården bedömt att man ska ha ett visst hjälpmedel till en viss kostnad.
Det finns inte några hållbara invändningar mot att man då får använda den bedömt rimliga kostnaden för att välja ett hjälpmedel efter eget tycke – men som kostar lite mer. Annat än att man ser varje olikhet mellan människor som orimlig – och att denna orimlighet på något vis blir än större om man har en diagnos.

Medfinansiering en självklarhet
Tittar man lite närmare på argumentationen visar det sig att det etiska problemet kanske egentligen inte alls rör sig om huruvida en medborgare kan få den hör­apparat denne vill ha, utan om risken att andra medborgare börjar känna avund när de jämför sin egen till fullo landstingsfinansierade hörapparat med medpatientens till del finansierade apparat.
Jämlik vård handlar inte om att alla med nödvändighet får samma pryl – utan att så många som möjligt får den produkt som är bäst anpassad för den enskilde personen. Om en patient därutöver har synpunkter – och är villig att betala för att uppnå andra mål med sin behandling – måste medfinansiering ses som en självklar möjlighet.

Henrik Ehrenberg

AKTUELLT. ”Vi måste våga sticka ut och ta mer plats”

I valrörelsen 2014 saknade Kristdemokraternas medlemmar och valarbetare svar på frågor om integrationspolitiken. Det visar den valutvärdering som partiet gjort. I den konstateras också att den säljbara skillnaden, varför man ska välja just KD, istället för andra partier, var för liten.

REPORTAGE. En säljbar skillnad? Jakten på KD-väljare 2010–2014. Det är namnet på rapporten från Kristdemokraternas valutvärderingsgrupp. Rapporten har tagits fram på uppdrag av partistyrelsen. Tanken är att den ska fungera som ett underlag då Kristdemokraternas styrelse börjar snickra på hur man på bästa sätt ska nå väljarna i valet 2018.
Som underlag till rapporten finns en enkätundersökning med valarbetare och kandidater, som många valt att svara på, samt väljar- och opinionsstatistik.

Saknade integrationsfrågorna
Peter Kullgren, kommunalråd i Karlstad, har varit valutvärderingsgruppens ordförande. Han ser en tydlig skillnad i valet 2014 jämfört med valet 2010. Medan Kristdemokraterna för fyra år sedan fortfarande brottades med fördomar om partiet, har de frågorna inte alls varit dominerande i 2014 års valrörelse. En fråga som sticker ut är istället integrationspolitiken.
– I enkätsvaren är det tydligt att man som medlem i partiet, som valarbetare och kandidat, saknade relevanta svar i integrationspolitiken, berättar Peter Kullgren.
De utspel som Göran Hägglund gjort på området efter valet 2014 har fallit väl ut, anser utvärderingsgruppen och menar att partiet ska fortsätta att prioritera integrationsfrågorna.
Också den så kallade ”pensionärsskatten” hör till den fråga som medlemmarna anser agerade ”sänke” för partiet.

Varit självkritisk
Även om rapporten innehåller både ris och ros har valutvärderingsgruppen tvingat sig till att vara självkritisk, säger Peter Kullgren. Man konstaterar också att valresultatet bör dömas efter en trend. ”Pekar kurvan uppåt eller nedåt. Om den pekar nedåt i val efter val behöver något göras”.
I EU-valet i maj tog Kristdemokraternas toppkandidat Lars Adaktusson plats i Europaparlamentet. Valet av Lars Adaktusson som förstanamn och Ebba Busch Thor som andranamn föll väl ut. Men att det gick så pass bra för Kristdemokraterna, 5,9 procent, beror inte bara på kandidaterna, utan också på att partiet valde att ha en mer EU-kritisk hållning, jämfört med tidigare.
– Vi vacklade inte på att EU är viktigt och bra, men vi vågade också kritisera det som är dåligt. Det i kombination med att kandidaterna gjorde riktigt bra valrörelser, bidrog till framgången. Dessutom gjorde Moderaterna ett väldigt dåligt val, vilket påverkade till vår fördel, säger Peter Kullgren.

Krockade med S
När det gäller valen i september till kommuner, landsting/regioner och riksdagen var det olika frågor som gjorde att väljarna valde att lägga sin röst på KD. Frågan om förstatligande av landstingen, anses ha gynnat partiet i landstingsvalen. Medan frågor som familjepolitik, värdegrunden, skola/utbildning, taktiska skäl och den enskildes rätt att bestämma över sitt liv var andra områden som avgjorde valet av KD.
I partiorganisationen var man generellt nöjd med sådant som material, budskap och affischer. Valfilmen som rullade i TV tyckte man var sådär.
Temat barns och ungas uppväxtvillkor enade partiet, anser valutvärderingsgruppen,
– Men de politiska utspelen inom området uppfattades nog inte som rakt igenom konkreta. De innebar en för liten säljbar skillnad, säger Peter Kullgren.

Inte obetydlig del taktikröster
Till exempel drev KD frågan om mindre barngrupper i förskolan, något som även Socialdemokraterna satsade på.
– Där kan det ha blivit lite olyckligt att man pratade om samma sak som S och inte fick den här säljbara skillnaden gentemot människor som ser sig som borgerliga. Valundersökningarna visar att det är de borgerliga väljarna vi bör försöka locka, eftersom nästan inga rödgröna väljare rör sig till oss, och vi tappar inte till dem heller.
Av rapporten framgår också att Kristdemokraterna är det parti som har flest väljare som bestämmer sig sent i valrörelsen för att rösta på partiet. 43 procent av partiets väljare bestämde sig sista veckan, att jämföra med 34 procent av väljarkåren som helhet. Detta förklaras enligt Demoskops väljarundersökning av att KD har en icke obetydlig del som säger att de röstar på partiet av taktiska skäl.
– Vi behöver bli vassare för att människor inte ska rösta på oss av taktiska skäl, till exempel för att gynna Alliansen, utan för att man tycker att vi är bra, säger Peter Kullgren med betoning på ”vi”.
– Vi måste kunna ge väljarna sådana argument och förslag så att de lämnar det parti de röstade på förra gången och väljer oss, säger Kullgren och fortsätter:
– Många kan tycka att vi är vettiga och bra och säger att det är viktigt att vi är med. Men är vi så viktiga att man faktiskt röstar på oss, eller förlitar man sig på att andra gör det? Vi måste ha det som utgör den säljbara skillnaden.
Kristdemokraterna lockar fortfarande många äldre väljare, men för första gången på mycket länge ökade man bland förstagångsväljarna. Från två till fyra procent.

Ökar bland unga väljare
– Det är mycket bra och det bådar gott för framtiden. Fyra procent är inte särskilt långt från väljarna i allmänhet och så har det inte sett ut förut. Det är viktigt att titta på och att hålla i, säger Peter Kullgren.
Vad, konkret, behöver då göras för att locka fler väljare i valet 2018? Svaret på den frågan lämnar man åt partistyrelsen att ta tag i. Men man drar vissa slutsatser.
Det ena är att man aldrig får släppa basen som innehåller partiets hjärtefrågor. Bland annat sjukvård, familjepolitik och social­politik.
– Men vi kan inte stå barskrapade inom vissa politikområden. Vi måste ha en politik inom ekonomi, statsfinanser, tillväxt och sysselsättning, säger Peter Kullgren.
För det tredje ska man satsa på de frågor där man har potential. Det gäller rättsväsende, migration/integration, försvar och kriminalpolitik.
– Det är i potentialfrågorna vi måste våga sticka ut och ta lite mer plats.
Inför valet 2018 behöver Kristdemokraterna också sträva efter att få en mer mångfacetterad bild av partiet genom att på så sätt skapa nya kontaktytor. Det gäller inte minst i arbetet med att ta fram valsedlar. Partiet behöver också bli bättre på att hitta nya arenor där man kan marknadsföra sin politik.

Anneli Leijel