Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Vinn striden om väljarna
Aktuellt: Ingen vapenexport till diktaturer

Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)

LEDARE.Vinn striden om väljarna

Våga stå emot domedagsprofetior som skrämmer till egoism. Våga formulera lösningar grundade i personalism, förvaltarskap, solidaritet och subsidiaritet.

LEDARE. Vi måste bli mer relevanta. Vi måste bli bättre på att presentera lösningar och svar på dagens problem. Detta har konstaterats i olika formuleringar och sammanhang sedan förra höstens valnederlag, som ett recept på vägen framåt för Kristdemokraterna. Det kan naturligtvis låta alldeles självklart att ett parti som gör anspråk på att vara med och styra landet måste kunna presentera lösningar på problem och möta utmaningar. Frågan är dock vilka problemen är.
Ett av oräkneliga publika samtal under Almedalsveckan ägde rum på SVT:s scen under rubriken ”Fingret i luften”. Deltog gjorde professor Jonas Hinnfors från Göteborgs universitet och Ulrica Schenström, numera PR-konsult. Hur mycket ska politiker lyssna och när ska de leda? löd frågan. I samtalet konstaterades att politiker förstås måste både lyssna och leda – och gärna samtidigt. De måste också lyssna in vilka problem medborgarna möter och upplever.

Väljarna brydde sig inte
Det första problem som lyftes upp var, föga förvånade, integrationen. Hinnfors och Schenström var överens om att valrörelsen 2014 varit tondöv. Politikerna pratade om saker som väljarna varken förstod eller brydde sig om. Att valets enda vinnare var Sverigedemokraterna fick nästan samtliga övriga partier att dra tidigare nämnda slutsatser.
Vi måste bli bättre på att presentera lösningar och svar på dagens problem och utmaningar. Och problemet som drev väljarna i famnen på Sverigedemokraterna antogs vara invandringen.
Förmåga att formulera lösningar på dagens problem är en självklar tillgång i striden om väljarna. Men i kampen för ett gott samhälle är förmågan att urskilja och formulera problemen minst lika viktig.
Att den utbredda uppfattningen att ”man inte får prata om invandringsfrågan” är en uppenbar vanföreställning i en tid när det nästan inte talas om något annat spelar ingen roll.
Det parti vars existens kommer ur en vilja att bevara Sverige svenskt anses ha vågat inse och prata om det som alla andra blundat för. De har lagt beslag på det privilegium det innebär att få formulera problemet. Medan övriga betraktas som sent uppvaknade syndare som tävlar om att presentera svar och lösningar.

Både lyssna och leda
Att låtsas som att migration inte medför några som helst problem eller utmaningar är varken ansvarsfullt eller en sannolik väg till framgång. Men att försöka tävla med Sverigedemokraterna genom att presentera lösningar på problem som formulerats utifrån en främlingsfientlig agenda är både ansvarslöst och en säker väg till undergång.
I denna, min sista, ledartext vill jag därför skicka med en vädjan till alla kristdemokratiska vänner där ute om att inte bara lyssna, utan också leda. Att våga stå emot de domedagsprofetior som skrämmer människor till egoism och istället våga identifiera och formulera de samhällsproblem och utmaningar som längtar efter kristdemokratiska lösningar grundade i personalism, förvaltarskap, solidaritet och subsidiaritet.
Elisabet Lann

AKTUELLT. Familjepolitiken gör att familjen flyttar

Svensk familjepolitik och bristen på valfrihet i frågor som rör barnomsorg och skola får familjer att flytta ifrån Sverige.

REPORTAGE. Katie Litke och hennes man samt deras tre barn har nyligen lämnat Sverige och flyttat till USA, eftersom de inte är nöjda med Sveriges familjepolitik.

Magkänslan sa något annat
– Första gången en känsla av obehag infann sig var när vi fick vårt första barn, Linnea, säger Katie Litke, trebarnsmamma, född i USA och gift med en svensk man.
Hon hade tidigare känt sig helt bekväm med den svenska familjepolitiken och själva idén om jämställdhet mellan könen – och en familjepolitik som syftade till att få ut småbarnsföräldrar i arbete så tidigt som möjligt. Men efter att ha fött dottern så infann sig en annan känsla, där magkänslan sa något annat.
– Det jag kände då var hur mycket vårt barn hade behov av att vara med oss föräldrar, eller någon som verkligen brydde sig om henne – och det längre tid än 12–18 månader, säger hon.
Under en längre resa tillbaka i USA var det många pusselbitar som föll på plats.
– Vi tillbringade en tid i Chester CT, en liten stad med många artister och musiker från New York City, säger hon.
Atmosfären var helt annorlunda och det berodde inte på alla artister och musiker som bodde där:
– Vi har sådana kontakter och vänner i Sverige också, men den vänliga och öppna atmosfären här berodde på alla framgångsrika kvinnor som hade omsorgen om sina barn själva.

Kreativa hemamamammor
Samhället var fyllt av framgångsrika, kreativa kvinnor som valt att ta en paus från heltidsarbete fram till dess att deras barn skulle börja skolan.
– Vi hade dagar fyllda med aktiviteter och när vi gick till det lokala biblioteket, affären, byns café, så kände de anställda alltid igen oss och kunde våra barns namn.
– Det vi tyckte var så härligt var hur våra barn socialiserades med människor i alla åldrar, inte bara barn. Ett roligt exempel är hur dottern Linnea sedan vi återvände, dagligen har frågat när Matthew och Elizabeth ska komma över på middag (en filosof och en konstnär som båda är i femtioårsåldern), säger hon.
Den varma vänliga miljön gjorde att Katie Litke när andra dottern Clementine föddes, bestämde sig för att ha båda barnen hemma till tre års ålder.
När äldsta barnet var tre år tyckte hon sedan att det var dags att sätta henne i förskolan och det var då hon på allvar började ifrågasätta det svenska systemet, trots att hon innan varit riktigt förväntansfull inför förskolestarten. Personalen var underbar och miljön verkade idyllisk.

Gråtande barn och tuffa lekar
– Det jag såg under inskolningen ändrade mina känslor inför att ha Linnea i förskolan, säger hon.
I förskolan fick hon se små gråtande barn som gick omkring och var ledsna hela dagen och saknade sina föräldrar, tuffa hårda inomhuslekar, en liten flicka som låg helt okontaktbar på golvet under flera minuter, hur hennes ettåring hela tiden knuffades omkull på golvet av en treåring, äldre barn som det inte gick att få ögonkontakt med och som bara mumlade ohörbart när de blev presenterade för hennes dotter.
– Med 19 barn på två pedagoger så gjorde de säkert ett fantastiskt jobb men förmodligen ändå inte av en kvalitet som många föräldrar skulle vara nöjda med, säger hon.

Vanmakt hos många föräldrar
Efter den här upplevelsen började Katie Litke se på svenska familjepolitiken med mer kritiska ögon. Hon började lyssna in mer vad andra föräldrar tyckte och sa och upptäckte att många kvinnor inte var nöjda med hur det fungerande.
– Många uttryckte en oro över att förskolans kvalitet inte höll måttet men var samtidigt uppgivna, ”vad kan vi göra”.
– Jag fick också lära mig att det finns en väldig press från familj och vänner att det är viktigt att sätta barnen i förskolan, eftersom det är bättre att de får träning av professionella pedagoger än att de ”bara” är hemma med en förälder, säger hon.

Hemmavalet har inte stöd
Ett resultat av det här är, enligt Katie Litke, att föräldrar inte längre tror att de har ett val att kunna fostra sina egna barn.
– Jag mötte en mamma som hade en känsla av att hon måste gå ”under jorden” efter att ha bestämt att hon skulle stanna hemma med sin dotter, sedan flickan gråtit under två års tid i förskolan. Och då var den här mamman ändå hemma med en nyfödd.
– En annan mamma trivdes så bra med att vara hemmamamma under sina år utomlands att hon valde att inte flytta hem till Sverige igen,
eftersom hemmaalternativet inte är ett val som har något stöd.
En annan sak som Katie Litke reagerar över är, att samtidigt som vissa politiker går ut och säger ”död åt familjen” eller ”familjer är farliga” – så kan man se hur kvinnors hälsa precis som barn och tonåringars försämrats sedan styrningen av familjerna ökat.

”Träning för verkligheten”
– Inne i Stockholms stad har jag sett förskolegrupper som är ute och går med västar där det står: ”Träning för verkligheten” … och jag har undrat vilken verklighet pedagogerna och familjerna då har i åtanke?
Svensk familjepolitik och alla de sidoeffekter som Katie Litkes upplevt gjorde att hon och maken till slut fattade beslutet att lämna Sverige och flytta till USA.
Vad skulle kunna få er att stanna i Sverige?
– Om Sverige skulle ha en mer balanserad syn på familjepolitiken så skulle det ha varit ett alternativ för oss att bosätta oss permanent i landet, säger hon.

Annorlunda atmosfär i USA
Vad är det bästa med att flytta till USA?
– Det bästa med att flytta till USA är den energi, öppenhet och kreativa anda som finns i det samhälle som vi valt att bosätta oss i. Jag är så glad att mina barn får växa upp i den atmosfären.
Hur har ni löst er hemmatillvaro?
– Jag arbetade i tolv år innan jag fick barn. Sedan när jag insåg att alternativet att stanna hemma fram till skolstarten var det som var rätt för vår familj, så startade jag eget och arbetade deltid. Min man startade också eget och har en verksamhet som gör det möjligt att ha ett flexibelt schema.
– Jag blir verkligen inspirerad av alla kvinnor som startar företag och som gör det möjligt att ha både karriär och familjeliv, säger Katie Litke.

Svenska familjer flyr till Åland
Sveriges familjepolitik har under senare år även försvårat för de föräldrar som vill hemundervisa sina barn och efter en förändring i skollagen 2010 har det i princip blivit förbjudet i Sverige.
– Det har aldrig varit enkelt att hemundervisa i Sverige säger
Therese Lomner, tvåbarnsmamma och boende på Åland sedan två år tillbaka.
Hon och hennes man och deras två barn på 9 och 11 år är en av tolv familjer som lämnat Sverige för att i stället flytta till Åland, där de har helt andra möjligheter att själva sy ihop en bra lösning som passar deras livspussel – och där de kan hemundervisa sina barn.

Skolan utmanade inte sonen
Therese Lomner tycker att i Sverige finns en syn kring barn som bygger på att alla barn är lika.
– Vår son hade läst 30 böcker innan han började ettan och hade en stor kunskapstörst och var väldigt förväntansfull inför skolstarten, säger hon.
Det tog fyra månader, sedan hade sonen tappat intresset för att gå i en skola som inte såg hans behov av utmaningar.
– Vi hade en utåtriktad och tävlingsinriktad kille, som inte var mobbad eller något sådant, men han kom bara hem och sa: ”Mamma jag vill inte gå till skolan”, säger hon.

Skillnad i synen på lärandet
Åland har läroplikt – inte skolplikt som i Sverige och därför är det inte heller några problem med att föräldrar hemundervisar. För att få en bra balans har familjen Lomner down-shiftat (dragit ner på alla kostnader) och hyr ett hus ute på landet. Maken har egen firma och Therese arbetar som personlig assistent. Till hösten har de tänkt arbeta 50 procent var.

Madeleine Lidman