Kristdemokraten, nr 33/2015

2015-08-12

Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Länge leve PolEtik!
Aktuellt: Hon vill satsa på infrastruktur och kompetensförsörjning

Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
Kristdemokraten

LEDARE.Länge leve PolEtik!

Politiken verkar ha allt svårare att göra skillnad på huvudsak och bisak. Politiken verkar ha svårt att dra gränser för sig själv.

LEDARE. Det här är det sista numret av tidningen Kristdemokraten. Nästa vecka kommer du i stället att ha ett helt nytt samhällsmagasin i din hand, när PolEtik tar vid där Kristdemokraten slutar. I ljuset av de senaste årens utveckling av den politiska debatten kan jag inte annat än känna förhoppning över att en nysatsning görs för att djupare belysa samhället utifrån ett etiskt och kristdemokratiskt perspektiv.

Meningsfullt politiskt samtal
Politiken verkar ha allt svårare att göra skillnad på huvudsak och bisak. Frågor som på marginalen betyder något för samhällsutvecklingen tar enormt stort utrymme, samtidigt som de stora frågorna lyser med sin frånvaro. Politiken diskuterar vem som gör vad av hushållsarbetet, men har inte förmåga att ta ställning till hur äldreomsorgen ska se ut och finansieras, när äldre blir en allt större del av befolkningen.
Politiken verkar ha svårt att dra gränser för sig själv. Exempelvis diskuterar politiker hur lagstiftningen ska bidra till normförändringar och ser ut att vilja ta över allt mer av den kultur- och normkritik som hör det
civila samhället till.
Politiken verkar ha allt svårare att vara principiell. När ett parti med säte i både riksdag och regionparlament annonserar i kollektivtrafiken går debatten i spinn på ett sätt som ger medborgarna intrycket av att ett partis agenda förtjänar att presenteras i offentligheten – men inte ett annat. Antingen tillåter man politisk reklam i kollektivtrafiken – eller så gör man det inte. Huruvida ett partis budskap är förenligt med svensk lag är en fråga för rättsväsendet, inte för vare sig andra politiska partier eller gatans parlament.
Politiken verkar ha allt svårare att belysa problem på djupet. Istället för kunskap kopplat till politiska värderingar och målsättningar, tycks den politiska debatten kretsa kring strategi, spel och spontanitet. Frågan om varför någon föreslagit något eller gjort ett visst utspel har blivit viktigare än vad förslaget skulle ge för faktiska konsekvenser för medborgare och samhällsutveckling. I grunden är det ett problem som uppstått i samspelet mellan en allt grundare politisk journalistik och politiker som är beroende av att få uppmärksamhet för att kunna bli valda. Det lämnar både medborgare – och faktiskt också politikerna själva – i ett klimat där det blir svårt att föra ett meningsfullt politiskt samtal.

Länge leve PolEtik
PolEtik har ambitionen att reda ut, förklara belysa och sätta samhällsfenomen och samhällsutveckling i ett etiskt perspektiv. När samhällsdebatten allt mer tycks kretsa kring vem som över huvud taget har rätt att ha en åsikt och om dessa åsikter över huvud taget har rätt att diskuteras offentligt, känns ambitionen som ett löfte. Ett löfte om salt och ljus – och viss uppstyrning av perspektiven.

Henrik G Ehrenberg

AKTUELLT. Hon vill satsa på infrastruktur och kompetensförsörjning

Örebro läns nya landshövding Maria Larsson ser möjligheter där andra ser problem. Strax efter det att hon tillträdde samlade hon länets tolv kommunstyrelseordföranden för att få en bild av utvecklingsmöjligheterna i länet. Snabb järnväg till Stockholm och Oslo genom länet önskades.

REPORTAGE. Den 4 maj i år började regeringens förre barn- och äldreminister, Maria Larsson, KD, sitt nya jobb som Örebro läns landshövding. En uppgift som hon tog över efter partikollegan Rose-Marie Frebran. Om inget oförutsett inträffar kommer hon att, efter ett sexårigt förordnande, sitta kvar i residenset till 30 april 2021.

En svag doft av kaffe
Att solen lyser starkt denna tisdagseftermiddag känns nästan overkligt, efter en regnig vår och sommar.
Lite småsvettig står jag därför utanför dörren till Örebro slott och hör Maria Larssons röst, som efter det att ringsignalen på dörrklockan tonat ut, förkunnar att det bara är att kliva in i residenset.
Jag känner en svag kaffedoft då jag sakta börjar gå uppför den gamla stentrappan, som bär på en röd högtidsskapande matta, vilken leder mig upp till det slott som jag så många gånger som örebrobarn bara fått tittat på.
Maria Larsson möter mig i en färgstark blå klänning, med röd-rosa blommor. Hon ser glad ut.
– Du kan börja med att skriva något i gästboken. Det får alla göra som kommer hit, säger hon.

Fick vänta på besked om jobb
Vi går in i Gula Salongen, som är hennes favoritrum på slottet, och börjar prata om hur det gick till då hon blev erbjuden jobbet som landshövding.
– Jag blev uppringd av civilminister Ardalan Shekarabis statssekreterare och tillfrågad om jag var intresserad av tjänsten som landshövding. Då hade jag faktiskt redan ett annat jobb på gång. Men intresserad var jag ju, givetvis. Sedan var det tyst under några veckor, så jag tänkte ett tag att det inte skulle bli något av. Men så ringde man upp mig igen och frågade om jag kunde tänka mig att ta jobbet. Då hade jag redan sagt nej till det andra jobbet som jag hade på gång vilket gjorde att det kändes som att jag spelade ett högt spel. För som före detta politiker kan man inte vara säker på att få jobb. Det finns fler politiker i samma situation, speciellt efter ett val. Efter det andra samtalet gick allt fort. Jag tackade ja, och nu sitter jag här, säger Maria Larsson.
Hur har du upplevt omställningen från att ha varit politiskt aktiv sedan 1988 till att helt byta inriktning på jobb?
– Efter åtta år i opposition och lika många år som minister i rege­ringen var jag med om att förlora det senaste valet, och en riksdagsplats. Då tog jag en välbehövlig paus i ett halvår, för att vila upp mig. Under den tiden ägnade jag mig bland annat åt att städa garderober och renovera köket i vår sommarstuga. Men nu känns det fantastiskt bra att få komma igång igen och göra en meningsfull samhällsinsats, fast på ett annat sätt.
– Sedan kan jag säga att jag har ganska lätt för att ställa om och vara både flexibel och professionell, när det behövs. Att lämna ett uppdrag och vara lojal mot ett nytt uppdrag har jag inga problem med. Jag tycker bara att det är roligt att få gå in och fokusera på nya arbetsuppgifter och lära mig olika saker. Och så älskar jag att upptäcka och lära känna nya människor.
Du är ofta glad och har en positiv inställning till det eller dem du möter. Varifrån har du fått den?
– Ända sedan jag var liten och växte upp på landet i Långasjö i Småland, har jag fått med mig en grundtrygghet i livet. Och en uppfattning om att jag duger som jag är. Det beror nog mycket på att jag hade en mamma som, fast vi levde under mycket enkla förhållanden, hela tiden höll fast vid det positiva. Det gör jag också. Jag ältar inte problemen utan fokuserar i stället på lösningarna, säger Maria Larsson.
Många känner inte riktigt till vad en landshövding gör. Kan du berätta lite om det?
– Mitt uppdrag som landshövding består av två delar. Den ena är att vara myndighetschef för Länsstyrelsen i Örebro län. Där består mycket av jobbet av tillståndsgivning och tillsyn. Vi fördelar exempelvis pengar till länet, inte minst från EU, till miljöstöd och sociala projekt.
– Länsstyrelsen har 180 personer som jobbar på 13 enheter. Jag började mitt arbete där med att träffa varje enskild enhet, efter att först vid ett annat tillfälle innan ha hållit ett tal till alla anställda och berättat lite om mig själv.
– Jag har samtalat med de anställda och gått igenom deras arbetsuppgifter och frågat dem vad som är problematiskt och vilka glädjeämnen de möter. Jag ville ta reda på vad de ser för förbättringsmöjligheter i sina jobb inför framtiden. Detta var jättenyttigt både för dem och mig och har lärt mig mycket, samtidigt som jag har förstått att det har uppskattats av personalen. Jag är en lagspelare, ingen soloartist, och vill ta vara på all kompetens som finns och leta förbättringar tillsammans med de människor jag arbetar med.

Främja länets utveckling
– Den andra delen av jobbet som landshövding består i att främja länets utveckling och vara en representant för staten.
Maria Larsson berättar att hon kontaktat och samtalat med länets tolv kommunstyrelseordföranden för att få dem att berätta om vad de upplever som problemområden i sin respektive kommuner, och vad de tänker om samarbetet med Länsstyrelsen.
– Av dem har jag fått många direkta och ärliga svar om hur de ser på sin kommuns viktigaste frågor. Det visade sig vara ett utmärkt sätt att lära känna deras situation, säger Maria Larsson.
Vilka frågor vill du som nybliven landshövding särskilt framhålla som viktiga för Örebro län?
– Ett län måste ha bra och ändamålsriktiga kommunikationer. En driftsäker och snabb järnvägsförbindelse på sträckan Oslo-Karlstad-Örebro-Stockholm, där resan tar högst tre timmar mellan Oslo och Stockholm, är därför en viktig vision och fråga för mig.
– En annan angelägen fråga handlar om länets kompetensförsörjning. Ska vi ha en stor bredd på näringslivet här i länet så måste företagen kunna få tag på den arbetskraft och den kompetens de behöver. Det handlar därför mycket om att länet ska få möjlighet att erbjuda bra utbildningsmöjligheter. Här spelar Örebro universitet en stor roll. Framtidens välfärd kräver att kompetensförsörjningen är säkerställd, säger Maria Larsson.

Mötesplats för strategi
Landshövdingen berättar att en av hennes egna verksamhetsidéer går ut på att samla myndigheter och olika företagspartners i länet i residenset, som en mötesplats för strategiska samtal.
– Det ser jag som en mycket spännande och meningsfull uppgift, säger hon.
Händer det att du saknar politikens hetluft?
– Nej. När jag ser tillbaka var det roligt att gå från att ha varit i opposition till att få vara med i rege­ringen och genomföra de idéer som man tidigare kämpat för utan resultat. Men efter det senaste valet, då
Alliansen förlorade makten, hade det varit jobbigt att komma i
opposition igen. Därför blev jag väldigt tacksam för att få erbjudandet om att bli landshövding. Det kom verkligen vid ett rätt läge i livet för mig, säger Maria Larsson.
Till sist måste jag få fråga dig vad det är som är rött och vitt och ligger i vattnet framför slottet. Det ser ut som ett sjöodjur.
– Det är en tjocktarm med en magsäck, och är en del av en konstnärlig utställning som heter OpenArt 2015. Vi har olika spännande konstverk över hela staden.
Och så fyller Örebro 750 år.
– Det firar vi 10–16 augusti. Välkommen hit då. Det kommer att bli fantastiskt, säger Maria Larsson.

Tommy Wiberg