Kristdemokraten, nr 4/2013

2013-01-23

Veckans ledare: C – förslag blottlägger liberalismens svagheter

Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
Kristdemokraten

C – förslag blottlägger liberalismens svagheter

Ur ett kristdemokratiskt perspektiv handlar tyglandet av staten i första hand om att skapa förutsättningar för de mänskliga gemenskaperna att blomstra.

För ett parti vars största problem är brist på tydlighet kunde den uppretade och splittrande debatten om förslaget till nytt partiprogram inte komma olägligare. Centerns partiledare Annie Lööf säger sig välkomna debatten. Samtidigt har hon tillsammans med resten av presidiet föregripit den process som skulle leda fram till ett nytt idéprogram genom att redan nu ta avstånd från bland annat månggifte och slopad arvsrätt. Det är lätt att förstå ett sådant agerande. Förslagen har sannolikt svagt stöd bland kärnväljarna. Samtidigt finns det skäl att titta närmare på varifrån idéerna kommer. Av debatten att döma låter det ibland som att gruppen bestämt sig för att tycka lite vad som helst. Bara för att sticka ut. Så är det naturligtvis inte. Det handlar om en grupp som fått mandat och förtroende att arbeta fram ett förslag till nytt idéprogram för Centerpartiet. Idéprogramgruppen med Per Ankersjö i spetsen har knappast brainstormat fram ett antal punkter. De vet vilka värderingar de vill att Centerpartiet ska skapa sin politik utifrån.

Extrem individualism
Det finns något som binder ihop idéerna om fri invandring, om slopad arvsrätt och skolplikt och om månggifte. I grunden utgår de ifrån den extrema individualism som betraktar människan som en ö. Det är en människosyn som slår sönder såväl samhällsgemenskapen som familjebanden och som bygger på en vilsen uppfattning om individen som helt fristående från historia och sociala sammanhang.
I en ledarkrönika i Expressen sjunger den liberale (?) ledarskribenten Anna Dahlberg statens lov. Hon dömer ut både Centerpartiet och Kristdemokraterna som förödande statsfientliga medan hon hyllar Moderaternas hängivenhet till statsindividualismen. Hon förfasar sig över att barn i hemmet är utelämnade till föräldrarnas godtycke och skriver att ”Civilsamhället är inte bara knattefotboll och tipspromenader, utan också barnmisshandel, alkoholism och religiösa dogmatism.”
Dahlbergs doktrinära statspropaganda kan göra vem som helst mörkrädd. Men hon gör dessutom en mycket vilsen analys av Kristdemokraternas och Centerpartiets syn på staten.

Låter gemenskaperna blomstra
Medan Centerpartiets idéprogramgrupp försöker staka ut vägen mot ett extremt individualistiskt samhälle som, i likhet med statsindividualismen, söker frigöra människor från varandra står Kristdemokratin ensamma för en politik som utgår ifrån människans inneboende behov av gemenskap. Centerns nyliberala strävan bygger, precis som statsindividualismen, på föreställningen om att människan är sig själv nog, eller med lite stöd kan bli. Den uppfattningen kan aldrig bli Kristdemokraternas. Ur ett kristdemokratiskt perspektiv handlar inte tyglandet av staten i första hand om att förlösa individen utan om att skapa förutsättningar för de mänskliga gemenskaperna att blomstra och bygga ett gott samhälle.

Elisabet Lann